Sent onsdag kväll 1 april 2015, ca kl 23, per telefon, till Polisen.
Mamma & reporter:
“Jag undrar om ni ingripit mot mina minderåriga (14 & 15 år) ikväll?”.
Polisens ledningscentral, yngre kvinna:
“Eftersom de är såpass unga hade vi kontaktat vårdnadshavare.”
Mamma & reporter:
“Varför gjorde ni inte det, då ?”
Polisens ledningscentral, yngre kvinna:
Jag måste ta reda på mer om fallet & ringer upp dig.”
Men polisen ringde inte tillbaka.
C:a kl. 01.15: mer än 4 timmar hade gått sen ingripandet när “jourbehandlingshemmet” ringer 1 av vårdnadshavarna, mamman & meddelar att 1 av de inblandade 2 egna minderåriga, 15åringen, satt inlåst; flera timmar bort från sin egna familj, mot sin & vårdnadshavares vilja, under pågående överklagan & hemtagningsbegäran med plan om lösning.
Endast dagen därpå, efter lunch, när reporter & mamma ringer polisen igen:
2 polisavdelningar, både Handräckningsenheten & Kriminaljouren, vet endast det ena, men inte det 2:a ärendenummret;
Polisen vet ej heller tillräckligt om innehållet; varken inför vårdnadshavare eller till reporter.
Inte heller presstaleskvinnan vet & kan inte ta reda på tillräckligt, för hon sitter på en annan avdelning.
3 minderåriga flickor, 14-15 år unga, körs iväg, enskilt i polisbil, var & en i olika polisbilar; förhörs; kroppsvisiteras, dvs. tvingas klä av sig, utan bh 3 av flickorna, utan trosor helt naken 1 av flickorna; lämna urinprov, dvs. kissa inför främlingar; fotograferas; allt detta upplever flickorna som mycket kränkande; liksom vårdnadshavare.
När reporter & mamma frågar Polisen, Handräckningsenheten, torsdag efter lunch, om de inte ringer vårdnadshavare vid kroppsvisitering, svarar han:
“Ja, det kan jag tycka att vi ska… Vet ej om det gjordes & om inte, vet jag inte varför.”
20-30 (?) poliser mot 3 x 14-15åringar:
5 poliser mot var & en av flickorna, plus 5 andra poliser & ytterligare andra poliser = c:a 20-30 (?) poliser, utan att vårdnadshavare till åtminstone 2 av de 3 flickorna kontaktats av Polisen.
4 h utan info helt & hållet sent onsdag kväll; & därefter 6 dgr till tisdag efter Påsk; = alldeles för lång tid; Inte trillräckligt rättssäkert.
Isolering av minderåring:
helt första kvällen & natten fram till senare dagen därpå; utan telefonkontakt med resten av familjen, förutom med vårdnadshavare; & utan besök från hela familjen; aggraverande pga. just under storhelg, Påskhelgen, för oss kristna dessutom den viktigaste religiösa högtiden, & som alla högtider, för oss barnfamilj, familjehögtid.
FN har redan kriticerat Sverige för att hålla minderåriga isolerade:
för länge; ofta på obestämd tid; ngt som strider mot både Barnkonventionen, införlivad i svensk lag, i detta fall både ur det inlåsta barnets perspektiv men även ur alla syskonens perspektiv; Kvinnokonventionen (ur mammans & mormors perspektiv); & mot de Mänskliga Rättigheterna (ur pappans, morfars & övriga släktingars perspektiv); samtliga 3 internationella konventioner ovan av Sverige undertecknade.
Om polisen har misstanke om brott, vilket polisen tydligen hade, INNAN 1415åringarna av polisen tvingats klä av sig & lämna urinprov, dvs. kissa inför främlingar… = återigen anledning att kontakta vårdnadshavare.
Allt ovan strider mot både privacyn, den personliga integriteten och mot rättssäkerheten; det upplevde både flickorna; & vårdnadshavare.
Enligt Polisens taleskvinna är det som gäller, såvitt hon förstår, att Polisen ska kontakta vårdnadshavare om minderåriga är misstänkta för brott.
Polisens taleskvinna: “Vid förhör, m.m.”.
Reporter & mamma: “Vid ? Före, under tiden, efter ?”
Polisens taleskvinna: “Efter.”
I detta fall ska det handla om 1, respektive 2, potentiella brott ?
Massa poliser 20 (-30 ?), 5 mot varje flicka (14-15 år), plus minst 5 andra, kom alla springande & skrikande mot dem & även en vakt på moped/motorcykel kom skrikande mot dem !!!
Flickorna blev rädda, oroliga, ledsna & kände sig otrygga.
Kände sig kränkta både pga tvingats klä av sig, samt pga tvingats kissa, respektive tvingats duscha naken, när främmande människor tittat på.
“Även socialsekreterare brukar vara med på plats, men vet ej om så varit fallet vid detta ingripande, och om det inte varit så, så vet jag inte varför.”, tillägger Polisen spontant på torsdagen till reporter.
Varken vårdnadshavare eller reporter kan få mer info, läsa rapport eller liknande från ingripandet i onsdags förrän EFTER Påskhelgen.
Polisen: “2a ärendet ligger på nästa bord, områdesenheten där ingripandet skett & de jobbar endast dagtid efter Påskhelgen.”
Vårdnadshavare & reporter ville ta del av onsdagens ingripande på torsdagen, dagen efter, arbetsdag; (alltså inte nu av fortsättningen from. tisdag, den får vi ta from. då) utan tillräcklig info om kvällen innan.
Ingen av de 2 rapporterna kunde man få läsa innan tidigast efter Påsk.
2 avdelningar som ingripit vet inget, respektive inte tillräckligt, trots de själva ingripit.
Inte heller 3e polisavdelningen, presstaleskvinnan, vet tillräckligt.
Endast vårdnadshavare (inte reportern) fick viss info, men inte tillräckligt & endast om 1 av de 2 delarna; per telefon (inte skriftligen).
Behöver inte även dessa minderåriga & deras invandrade föräldrar & vårdnadshavare Påskfrid ?
Vad som hänt med den 2a dottern efter ingripandet, 14åringen, vet inte polisen.
Flickorna grät djupt oroliga & ensamma, varav 1 helt isolerad.
Lagens mening & DNAbiologiska behoven mellan barn & föräldrar är ju att skyndsamt arbeta ihop sig hela närverket för barnets bästa i centrum.
Men hur ska vi kunna göra det om Polisen inte ens kontaktar föräldrar & vårdnadshavare?!
Jmf. “Pinocchio”: Mastro Geppetto svarar domaren inför karabinjärerna:
“Hur ska jag kunna vara en bra förälder om ni låser in mig & skiljer mig ifrån mitt egna barn… ?!”
Jmf. adv. G. Liperas tvintervju om barnvänliga ingripanden, om överhuvudtaget verkligen nödvändiga:
https://youtu.be/0YKA7ww1zsgJmf.
Jmf. Grandangolos artikel om fängelsebesök under Påsk:
http://www.grandangoloagrigento.it/omicidio-loris-davide-stival-in-carcere-per-incontrare-la-moglie/
Dags att investera, ekonomiskt & vid behov även genom kompetent stöd, även I invandrarföräldrarna & deras egna barn: Tillsammans som Familj
Marie-Jeanne Atanasia
